Tromsø med riktigt ø
Jag bor och lever numera på en norsk ø døpt till tromsø. Fjællen klættrar på sidan av oss och solen skiner på en klarblå himmel. Jag delar lægenhet med en væn från skidspåret, Gabriella. Før att førklara lite nærmare vem hon ær kan ni får ett provsmak från gårdagen.
Fattiga som vi ær (eller som vi låtsas vara) skulle vi fråga om Dolly Dimples hade några brænda pizzor øver som vi kunde få. Vi anlænde på Dolly Dimples svettiga i reflexvæstar efter en 2 timmars rullskidstur på øn. Vi parkerade skidorna utanfør pizzerian och frågar om vi inte kan få nån pizza før vi har inga pengar. Dom førklarar glatt att nej vi har inte tid att baka brænda pizzor. Som två fån står vi dær i cykelhjælm och reflexvæst och gabriella visar sin sympati och frågar om det inte ær svårt att jobba med den dær telefonen, hør ni verkligen kunderna eftersom ni måste ligga ner mot bænken før att høra? (utan att reflektera øver att det kanske ær hennes egna ton som gør att dom inte hør) Gabriella frågar lite blandade frågor,tex hur mycket dom får lægga på pizzan før hennes brorsa har jobbat på dolly dimples och dær har dom speciella mått på hur mycket. Mitt i allt frågar gabriella den høgst passande frågan: ASSÅ HUR GØR MAN EGENTLIGEN FØR ATT FÅ JOBB HÆR? dom kollar mærkligt på henne eftersom hon inte riktigt ær klædd før en arbetsintervju. Det slutar med att de kommer øverenns om att hon ska återkomma på måndag och prata med chefen. Vi væntar nu med spænning.
Nu ska vi ut på tur på fjællet, vi har råa korvar och lompe (ett potatisbrød man lægger korven i) Vi ska snart sno toapapper från biblioteket dær vi surfar gratis.
Kramiz
