Team Sportia Cup
Alla är välkommna! Jag ska baka rulltårta och den gjorde sensation sist, så be THERE!
Vet ej tider ännu men antar att första start lördag är kanske 9.00? och fortsätter sedan hela dagen!
Förra säsongens sista tävling, påväg upp för slalombacke där målet var....
Kära dagbok, imorgon flyttar jag in med min kompis Lisa.
Det här är alltså min kompis Lisa, en snäll tjej på 21 vårar. Vi ska dela ett rum i tre veckor framåt. Jag hoppas att vi kommer överrens.
anna om hästarna i argentina
- Hästarna ser annars ut där än i Sverige, dom är som knöligare där bak!
tystnad
Jag:
- Det är en ko...
Packa pappas kappsäck
Minns ni hur ens händer höll styret och knogarna vitnade medan man ostadigt rullade på två hjul längs trottoaren? Skrikande ställde man sig upp med blod på knän och tårar längs kinderna när balansen sviktat och man tillsammans med cykeln gjort ett oväntat besök på asfalten? Övning gav färdighet och några år senare cyklade man i högsta fart med en glass i handen och tekniken i ryggmärgen. Eller varför inte första pussen när man inte riktigt uppfattat om huvudet skulle gå åt höger, vänster eller hur länge detta möte skulle vara? Repetition i discots mörker, tack!
Något som dock inte blir lättare trots upprepad repetition är ramsan ”packa pappas kappsäck”. Jag utmanar dig på stört. Kom hit, en liten puss på munnen va. Nej just det ja. Packa. Pappas. Kappsäck. Packa pappas kappsäck. Packa pappas kappsäck. Går din tunga också ut på turne och hamnar någonstans i det thailändska lexikonet över deras fraser för tack? Kopen kah om du svarar ja och därmed inte får mig att känna mig som den enda som inte klarar denna utmaning. Och ja, jag vet inte vilken teknik du använder, men vi har alltså lämnat pussande och snackar ramsa.
Hur som helst. Den här ramsan kom från ingenstans och landade i mitt medvetande ikväll när jag tittade på allt jag ägde. Man kan ju tycka att man borde vänja sig vid denna ständigt upprepade packning. Ett tu tre, på de fjärde ska det ske. Klart. Nej. Ett tu tre, på det fjärde var stoppar jag det av värde? Fem, sex frustration likt tyranosarousrex. Sju åtta, detta går ju åt helskotta.
Frasen packa min backpack är förstås piece of cake att uttala, men att faktiskt utföra den? Packa. Min. Backpack. Utmaning, fortfarande. Tjugotre dagar kvar i Australien. Hinner jag vänja mig?
det förbannade svenska mönstret
Jag antar att det pågår i fler länder, det där mönstret, den mallen alla ska följa. Men efter några veckors vistelse i ett annat land kommer det mig allt klarare hur allvarligt mönstret ligger över Sverige.
Mode är en sak. Jag anlände till sverige i en tröja av ull, lamaull. En mössa i olika färger av ull, lamaull. En stickad väska och gympadojjor. När jag väntade på bussen till anna i linköping satt jag på min väska på busshållsplatsen. Folk stirrade. När jag kliver av bussen möts jag av ett gapskratt. Jag inser sedan vad jag faktikst har på mig och skäms över något jag inte riktigt reflekterat över fullt ut. Jag passade inte in. Jag måste erkänna att jag fakiskt såg väldigt otroligt ofantligt dum ut och man kanske borde klä sig lite fräschare. Men efter min händelse började jag tänka på människors kläder. Alla går omkring i samma kläder? hur kul är det egentligen? och när jag lyssnar på personer så lyder en dialog såhär:
- Jag har också sånna där skor men mina är lite trånga, får skitont i fötterna!
- Jag vet, jag får också det men dom är så himla snygga!
(en tredje viker in)
- Ja jag tänkte köpa ett par nya mina börjar bli lite slitna.
För det första, det är oskönt, varför har du det? för det andra, är det en hets att du måste ha lika dant som andra för att känna att du passar in? Vore det inte bättre om alla klädde sig efter sin personlighet istället för att alla ska se ut som kopior av varandra. Vi har inte börjat klona människor än, men man kan nästan tro det.
Adventsljusstakar. Folk kollar snett på varandra för att man ställt upp adventsljusstakarna för tidigt. I byarna går ryktet om: såg du anderssons? dom har satt ljus på sin julgran, är dom inte riktigt kloka?
Jag ska hänga påskkycklingar i fönstret.
den ökända fyllesvensken
När jag kom tillbaka till Skellefteå idag tyckte jag väggarna var för fina, golvet för rent, trafiken alldeles för stillsam, för lite människor och alldeles alldeles för kallt.
Jag antar att det blir så var man än befinner sig, man vänjer sig. Såklart börjar man reflektera över saker när man kommer tillbaka från ett annat land. Det jag just reflekterat över är att det är rent, systematiskt, tyst och folkglest.
En kompis till min syster som kommer från frankrike har varit på utbyte i Sverige. Hon förklarade Sverige som ett bra land med bra system. skatter, trafik, inget är kaos. Det värsta med Sverige tyckte hon var svenskarna. Hon förklarade så att på veckorna var alla nyttiga, alla gick i skolan, följde samma mönster, på kvällen gick de ut och promenerade och såg en tv-såpa. Hon menade på att det inte hände så mycket. På helgerna blev alla skitfulla och ändrade personlighet. De som tidigare inte vågat prata stod nu på borden och dansade. Hon tyckte det var hemskt att folk inte kunde släppa lös i vandliga fall. Dagen efter, tittade alla ner i marken och hälsade inte på dem de dagen innan dansat med på bordet.
I Lördags var jag ute på en klubb i Linköping. Jag träffade släktet, fyllesvenskar och jag blev så äcklad. Hur folk inte kan kontrollera sig, hur folk tar på en utan att man visat något tecken på att man vill det, hur aggresiva folk blir. För att förtydliga detta kan jag säga att det visade sig att mannen som spolade ner mitt necessär i mitt tidigare inlägg var från skandinavien och berusad av alkohol. När det gäller att röka på har det visat sig, efter att jag skådat varje argentinsk medborgare röka marihuana att det har en lugnande och filosofisk inverkan(dock trögtänkta och en aning iq- nedsänkande). Observera i Argentina, för att det där hör till kulturen. Det gör det inte i Sverige och här används på fel sätt.
Jag är själv en fyllesvensk, den har jag bevisat mer än en gång. Men jag tycker bara om att öppna ögonen på andra också.
Paus
Ni vet vissa förhållanden som inte fungerar men som man ändå inte släpper? För att det finns något i relationen som fungerar?
Ex. som denna blogg och mig. Jag gillar att skriva, men inte här. Jag gillar att lägga upp bilder, men gör det ändå inte här.
Händer så mycket i mitt liv nu och tänker inte låtsas vara en bloggare, för det är jag inte.
Ser väldigt mycket framemot att träffa er mina kära vänner igen samtidigt som jag får ångest över att jag inom en snar framtid kommer att lämna Australien. Man skulle kunna säga som så att Australien är ett förhållande som fungerar men som jag ändå måste släppa. Eller måste och måste?... Var var telefonnumret till flygbolaget nu igen...?
Nä, bara skämtar. Vi ses kring jul!
make up dont break up
Så lördag morgon tog vi alltså bilder på en vacker plats som heter The spit. Jag stod för smink, Melinda Gould för photo och Chloe lånade ut sin perfekta hy. Gillart!
